Amnesia: The Dark Descent
0kommentarer
Amnesia: The Dark Descent
Jag trodde inte spel kunde få en att må psykist dåligt, men Frictional Games motbevisar detta med sitt nya skräckspel Amnesia: The Dark Descent.
Under tiden bloggen hade sin paus spelade jag Frictional Games Penumbra serie. Första delen var något utav det mest intensiva jag någonsin spelat. Genren är skräck och Frictional vet exakt vad som skrämmer en, det man inte kan se. Den otroligt tunga atmosfären och deras fantastiska ljudarbete fick mitt hjärta att av rädsla slå i 320 slag per minut. Man är så otroligt utsatt, du saknar vapen, du har ingen aning om vad det är som pågår och det är kolsvart.
Ändå finns det knappt några fiender och in-your-face moment, Frictional lyckas skrämma en trots allt.
Men till slut blir allting förutsägbart, Penumbra hade gärna kunnat sluta i den där mörka korridoren där första delen slutade. Del två och del tre tycker inte jag tillförde något nytt, det var bara mer av samma sak och det gjorde en inte rädd till slut. Det som fick mig att fortsätta spela var den intressanta berättelsen.
Därför var jag lite tveksam inför Amnesia då det i trailers såg ut att fungera exakt likadant som Penumbra. Men med ett förhandsbokningspris på 10 dollar och för att Frictional Games bevisade att de är grymma utvecklare förhandsbokade jag Amnesia ändå.
Det utspelar sig på 1800-talet i ett slott någonstans i centraleuropa, du är en man som heter Daniel och har druckit något serum som fått dig att glömma bort allt. Du hittar en lapp du själv har skrivit där det står att du skall döda en man vid namn Alexander och att en "skugga" jagar dig.
Till en början känns det som Penumbra. Det är oftast väldigt mörkt, du har inget att försvara dig med och man fattar inte vad det är som pågår. Men det finns ett nytt element som tillför väldigt mycket till upplevelsen och det är en "Sanity-meter" likt den i GameCube-spelet Eternal Darkness. Håller du dig för länge i mörkret så börjar du få huvudvärk och det blir svårare att se skillnad på verklighet och fantasi. Ditt förstånd påverkas också starkt av hemska händelser, så det gäller att ha sin lykta framme och undvika faror.
Jag älskade Sanity-metern i Eternal Darkness, men den gjorde det tyvärr väldigt tydligt att man spelade ett spel. Effekter som att ens minneskort är korrupt eller att ens kontroll inte är ansluten var väldigt roliga och skrämmande på sitt sätt, men det hade inget att göra med storyn eller karaktären du spelade som.
Här är det mycket snyggare implementerat, din stressnivå ökar vilket orsakar bl.a. tunnelseende, yrsel, tinnitus och hallucinationer för att nämna några exempel.
Det jag var så otroligt imponerad av i Penumbra var att det inte var spelet som skrämde dig utan du själv. Du hade kanske fått läsa en anteckning, sett lite blod här och var och hört lite obehagliga saker i närheten. Alla dessa faktorerna fick en att börja föreställa sig hur det hela har gått till eller hur det kommer att gå till och det tyckte jag var jätteobehagligt. I Amnesia gör de samma sak fast ännu bättre, det gick så långt att jag började må psykiskt dåligt och var på väg att stänga av. Det är precis det jag vill uppleva av ett skräckspel och inte att en zombiehund hoppar genom ett fönster och skrämmer mig för det korta ögonblicket.
Utan sanity-metern hade Amnesia inte lyckats imponera på mig, det hade blivit ett Penumbra i en annan miljö. Men nu fanns den där och vilken upplevelse detta spelet har varit!
Har ni en inte allt för gammal dator så är detta ett måste. Det finns till Windows, Mac och Linux. Det kostar 20 dollar hos Frictional och det är det enda stället där du får tillgång till Linux-versionen. Det går även att köpa det hos alla de stora digitala butikerna och priset är ungefär detsamma där. Men jag tycker ni skall köpa det från Frictional för då går alla pengar direkt till dem och inte genom någon mellanhand.
Jag trodde inte spel kunde få en att må psykist dåligt, men Frictional Games motbevisar detta med sitt nya skräckspel Amnesia: The Dark Descent.
Under tiden bloggen hade sin paus spelade jag Frictional Games Penumbra serie. Första delen var något utav det mest intensiva jag någonsin spelat. Genren är skräck och Frictional vet exakt vad som skrämmer en, det man inte kan se. Den otroligt tunga atmosfären och deras fantastiska ljudarbete fick mitt hjärta att av rädsla slå i 320 slag per minut. Man är så otroligt utsatt, du saknar vapen, du har ingen aning om vad det är som pågår och det är kolsvart.
Ändå finns det knappt några fiender och in-your-face moment, Frictional lyckas skrämma en trots allt.
Men till slut blir allting förutsägbart, Penumbra hade gärna kunnat sluta i den där mörka korridoren där första delen slutade. Del två och del tre tycker inte jag tillförde något nytt, det var bara mer av samma sak och det gjorde en inte rädd till slut. Det som fick mig att fortsätta spela var den intressanta berättelsen.
Därför var jag lite tveksam inför Amnesia då det i trailers såg ut att fungera exakt likadant som Penumbra. Men med ett förhandsbokningspris på 10 dollar och för att Frictional Games bevisade att de är grymma utvecklare förhandsbokade jag Amnesia ändå.
Det utspelar sig på 1800-talet i ett slott någonstans i centraleuropa, du är en man som heter Daniel och har druckit något serum som fått dig att glömma bort allt. Du hittar en lapp du själv har skrivit där det står att du skall döda en man vid namn Alexander och att en "skugga" jagar dig.
Till en början känns det som Penumbra. Det är oftast väldigt mörkt, du har inget att försvara dig med och man fattar inte vad det är som pågår. Men det finns ett nytt element som tillför väldigt mycket till upplevelsen och det är en "Sanity-meter" likt den i GameCube-spelet Eternal Darkness. Håller du dig för länge i mörkret så börjar du få huvudvärk och det blir svårare att se skillnad på verklighet och fantasi. Ditt förstånd påverkas också starkt av hemska händelser, så det gäller att ha sin lykta framme och undvika faror.
Jag älskade Sanity-metern i Eternal Darkness, men den gjorde det tyvärr väldigt tydligt att man spelade ett spel. Effekter som att ens minneskort är korrupt eller att ens kontroll inte är ansluten var väldigt roliga och skrämmande på sitt sätt, men det hade inget att göra med storyn eller karaktären du spelade som.
Här är det mycket snyggare implementerat, din stressnivå ökar vilket orsakar bl.a. tunnelseende, yrsel, tinnitus och hallucinationer för att nämna några exempel.
Det jag var så otroligt imponerad av i Penumbra var att det inte var spelet som skrämde dig utan du själv. Du hade kanske fått läsa en anteckning, sett lite blod här och var och hört lite obehagliga saker i närheten. Alla dessa faktorerna fick en att börja föreställa sig hur det hela har gått till eller hur det kommer att gå till och det tyckte jag var jätteobehagligt. I Amnesia gör de samma sak fast ännu bättre, det gick så långt att jag började må psykiskt dåligt och var på väg att stänga av. Det är precis det jag vill uppleva av ett skräckspel och inte att en zombiehund hoppar genom ett fönster och skrämmer mig för det korta ögonblicket.
Utan sanity-metern hade Amnesia inte lyckats imponera på mig, det hade blivit ett Penumbra i en annan miljö. Men nu fanns den där och vilken upplevelse detta spelet har varit!
Har ni en inte allt för gammal dator så är detta ett måste. Det finns till Windows, Mac och Linux. Det kostar 20 dollar hos Frictional och det är det enda stället där du får tillgång till Linux-versionen. Det går även att köpa det hos alla de stora digitala butikerna och priset är ungefär detsamma där. Men jag tycker ni skall köpa det från Frictional för då går alla pengar direkt till dem och inte genom någon mellanhand.
Kristofer Simicic
Kommentera