Allt kan inte köpas
0kommentarer
Dagens bidrag kommer från Erik Melin som driver bloggen Masskonstruktion.
Han har har valt att berätta om sin syn på indiescenen.
Trevlig läsning!
Det är svårt att välja ett favoritspel bland alla bra indieutvecklade spel där ute. Det är ju nog svårt att ens definera begreppet. Men något som slår mig när jag tänker kring det hela är att så kallade indieutvkecklare känns som fans som gör spel för fans. Alternativt något oförstått mastermind som kommit på en så pass galen idé att den faktiskt fungerar. Det här är ingen text (okej, lite är det det) om bara ett spel, utan den enorma pepp om människor som gör något helt oberoende av större företag med konstiga krav på estetiska val. För alla vet att det är när man gör saker oberoende som saker och ting blir bäst.
För mig känns som att det hela bottnar i att vissa genrer genomgår vissa förändringar med tiden. Blir anpassade för andra sorters människor med andra krav på sina spel. Samtidigt som den kommersiella spelmarknaden dar åt ett håll behöver inte indieutvecklare nödvändigtvis följa strömmen på samma sätt. Vilket leder mig in på en närmast dödförklarad genre, nämligen den rena enkla och fantastiska sidoscrollande plattformaren. När de stora företagen släpper nya delar i våra favoritserier är det ofta att de tummar på utmaningen och i många fall känns det oinspirerat på fler än ett sätt.
Det är då vi kan glädjas åt spel som till exempel Splosion Man. Medan de större speljättarna ger oss plattformare som i bästa fall tar någon dag att klara och i värsta är över på någon timme är Splosion Man svårt. Inte på ett sätt som gör att du vill sluta spela, utan på ett sätt som gör dig taggad på en till omgång ifall du dött. Det inspirerar dig till att försöka klara sig förbi olika hinder på olika sätt med givna förutsättningar. Med en tight kontroll och väldesignade banor kan man komma långt!
Jag vill komma fram till är att man kan tillåta sig vara kompromisslös när du inte har några krav på sig från större företag. Vilket jag tycker skiner igenom i många samtida indiespel. Det är så sjukt fett och inspirerande då det visar på en trend där vi själva kan skapa något större och bättre med mindre pengar än vad superstora företag har: Allt kan inte köpas.
Tack Erik för ditt bidrag!
Ha en trevlig lördag så ses vi imorgon med ett nytt bidrag!
Han har har valt att berätta om sin syn på indiescenen.
Trevlig läsning!
Det är svårt att välja ett favoritspel bland alla bra indieutvecklade spel där ute. Det är ju nog svårt att ens definera begreppet. Men något som slår mig när jag tänker kring det hela är att så kallade indieutvkecklare känns som fans som gör spel för fans. Alternativt något oförstått mastermind som kommit på en så pass galen idé att den faktiskt fungerar. Det här är ingen text (okej, lite är det det) om bara ett spel, utan den enorma pepp om människor som gör något helt oberoende av större företag med konstiga krav på estetiska val. För alla vet att det är när man gör saker oberoende som saker och ting blir bäst.
För mig känns som att det hela bottnar i att vissa genrer genomgår vissa förändringar med tiden. Blir anpassade för andra sorters människor med andra krav på sina spel. Samtidigt som den kommersiella spelmarknaden dar åt ett håll behöver inte indieutvecklare nödvändigtvis följa strömmen på samma sätt. Vilket leder mig in på en närmast dödförklarad genre, nämligen den rena enkla och fantastiska sidoscrollande plattformaren. När de stora företagen släpper nya delar i våra favoritserier är det ofta att de tummar på utmaningen och i många fall känns det oinspirerat på fler än ett sätt.
Det är då vi kan glädjas åt spel som till exempel Splosion Man. Medan de större speljättarna ger oss plattformare som i bästa fall tar någon dag att klara och i värsta är över på någon timme är Splosion Man svårt. Inte på ett sätt som gör att du vill sluta spela, utan på ett sätt som gör dig taggad på en till omgång ifall du dött. Det inspirerar dig till att försöka klara sig förbi olika hinder på olika sätt med givna förutsättningar. Med en tight kontroll och väldesignade banor kan man komma långt!
Jag vill komma fram till är att man kan tillåta sig vara kompromisslös när du inte har några krav på sig från större företag. Vilket jag tycker skiner igenom i många samtida indiespel. Det är så sjukt fett och inspirerande då det visar på en trend där vi själva kan skapa något större och bättre med mindre pengar än vad superstora företag har: Allt kan inte köpas.
Tack Erik för ditt bidrag!
Ha en trevlig lördag så ses vi imorgon med ett nytt bidrag!
Kommentera